tisdag 29 januari 2008

unionens tillstånd

Tittade lite på Bushs förhoppningsvis sista "stora" tal till sin nation och fick krypningar i hela kroppen. Inte minst för att det väckte bilder från partikongresser i Sovjet och DDR till liv, inte bara på grund av alla de uniformerade militärerna i auditoriet, utan fr.a. på grund av det ideliga närmast unisona, ofta stående, applåderandet vid varenda patriotisk vändning i Bushs svada. Demokrati som show och propaganda med en bloddrypande undertext. Frihet och demokrati blir till ett obehagligt mantra när mänskliga rättigheter och internationell rätt trampas ner av dem som ska upprätthålla dem. Skulle Bush klara en rättegång för krigsförbrytelser?

söndag 27 januari 2008

christian brando


Både Svenska Dagbladet och SVT:s text-tv rapporterar idag som en nyhet att Marlon Brandos son Christian Brando avlidit vid 49 års ålder. Det måste säga mer om pappans mediala värde än om sonens betydelse. Jag blev lite förvånad. Vilken annan nyhet bedömdes som mindre viktig än denna i medias prioriteringar? Christian Brando är mest känd för att ha skjutit ihjäl sin systers pojkvän. Marlon Brando är berömd för mycket. Han är förstås fantastisk i filmatiseringen av "Linje Lusta", men min favorit är hans homofile överste Langdon i John Hustons "Reflexer i ett gyllene öga", från 1967. Hela filmen tillhör de mer sevärda, och märkliga, i filmhistorien. Psykologiskt komplex, välspelad och sinnlig.

lördag 26 januari 2008

doftande

Läs en god blogg om dofter http://acgross.blogspot.com/ !

torsdag 24 januari 2008

könets variationer


I sin praktfulla bok The Boy skriver Germaine Greer bl.a. om penis storlek i konsten. Hon hänvisar bl.a. till ett foto av en ung pojke. All uppmärksamhet dras till könet. Hon menar att det beror på fotografens medvetna fokusering. Men kompositionen talar mot en sådan tolkning, den är ganska ordinär. Det är bara det att hans organ är stort, lite svullet. Det är det som får ögats blod att dras dit, pulsera, ögats ringmuskels uppmärksamhet dras dit. Både på män och kvinnor. Grekerna valde i konsten ”små” kön för skönhetens skull. Det kan bero på att de gillade unga gossar, så lyder i alla fall en tolkning. Men det är snarare en estetiskt-teoretisk fråga. Om hela kroppen ska bli objekt för uppskattning så måste penis minska i storlek. Annars blir den fokus. Hela kroppen kan mycket väl betraktas som en fallos, men könet får inte bli kroppen, utom då hos den lätt komiske, och lustbesatte, satyren med sitt stora organ. Är det också därför kvinnans kön är slätt i konsten? Det släta, odelade kvinnokönet och den lilla penisen tjänar en idé om skönhet. De hör inte till marknadens språk, det pornografiska? Till det manliga könets mer fascinerande egenskaper hör dess inkonstans. Att det kan variera så mycket i storlek. Över så kort tid. Grekernas modeller är oftast atleter, eller krigare. I det läget bör penis vara som minst, det är funktionellt. Nutidsmänniskor gör sig ofta löjliga över dessa små organ. De har inte förstått hur det stridsberedda manskönet fungerar. Det är inte särskilt funktionellt om det står eller hänger och dinglar för mycket, inte i strid. Sammandragningen är troligen också en respons på en högst naturlig rädsla. Manskönets absoluta storlekar är dess minsta läge, och dess största. I sitt största läge är det ett organ för sex. Alla andra lägen är flytande.

måndag 21 januari 2008

frihet - igen

60- och 70-talen var för många en frihetspraktik. 80- och 90-talen kom att handla om frihetsteorier. I det nya seklet blev frihet ett slagord för krig.

nätkarma


”I believe in Karma; what you give is what you get in return…” läser jag på någons hemsida. Kan hindubuddistisk visdom bli mer newageurvattnad, missbrukad? Är det hela inte helt meningslöst om vi får tillbaka exakt det vi ger? Ett nollsummespel. Ungefär som att ”Barn är meningen med livet.” Om det möjligen inte är så att det finns en mening i själva transaktionen. Att även en balanserad överföring skapar en friktion som är meningsfull (jag vet, nu är det jag som är flummig). Men det kan också vara så att det är de ständiga små och stora obalanserna som skapar mening. Eller är jag gnällig? Förstår jag själv vad jag menar? Varför blir jag förbannad på feelgoodöverdoser? Bilden, på allmän begäran, igen: Gud, av Freytag-Loringhoven och Schamberg.

lördag 19 januari 2008

fabian kastner om minnet

Fabian Kastner: "Minne är ingenting man minns, det är en förnimmelse av något glömt."

torsdag 17 januari 2008

köpenhamn - 1989


I en av mina anteckningsböcker hittade jag denna beskrivning av Köpenhamn för snart nitton år sedan. "Köpenhamn är Danmarks huvudstad, här föddes joggingen sent en kväll när Krasnapolsky fått slut på ölen och alla hörde att Huset hade mer. De tog fel och kom till en pizzeria. (Var jag med? Finns något av ställena kvar?) Mycket god konst finns här, musiklivet blomstrar och i den botaniska trädgården har de krukväxter under vatten. Här är en typisk skylt på en bar. (Teckning av Martini-skylt.) Caféer är också populära och bartendrarna dansar med svängande luggar. Gauguin har också varit här, men stod inte ut. Här är en annan barskylt inom mitt synfält. (Teckning av Levi's-skylt.) Rytmsektionerna har drag av afrikanskt trumskinnsdunk och inemellan hörs mörka röster. (Var var jag?) Sedan flygs man hem i en båt, om man har tur."

tisdag 15 januari 2008

nyckeln

”Kroppen är ett fängelse.” Vad betyder det? För den som har ett fysiskt handikapp är det fängelset uppenbart. Men för oss andra. Det förutsätter att vi vill någon annanstans. Att vi vill ut. Att vi är instängda i kroppen. Men kan vi komma någon annanstans utan att dö? Kroppen är ett fängelse där någon har slängt bort nyckeln. Eldat upp den.

stad

Vi talar eller skriver ofta om att ”läsa” en stad. Metoden har gått från att vara en metafor (tror jag) till att bli ett slags sanning. Men vi läser inte staden som en bok. Staden och upplevelsen av den opererar på betydligt fler nivåer, är mer komplex, och vi kan inte frikoppla oss från att vara en del av den. Vi är i den. Vi kan inte heller läsa en karta, bara dess bokstäver. Den är en bild, inte en text, ett förslag, inte en utsaga.

frågorna i bloggen


Jag ställer frågorna till dig för att jag vill veta något om mig själv och min tid.

söndag 13 januari 2008

rosdahl på åklundh - rekommendation

Missa inte Viktor Rosdahls lilla, täta, rikhaltiga utställning Natt på Industrigatan, i avdelningen W.I.P. på Galleri Åklundh i Malmö. Rosdahl visar tre mycket olika verk - ett skogslandskap, ett stadslandskap och ett blandat skogsstadslandskap - som hålls samman av en känslig pensel och en närgången blick. Motiven, och utförandet, överskrider på ett mångbottnat sätt tiderna. När du ser utställningen, missa inte dikten som är inristad i fönsterglaset till vänster om titelverket. Skogsstadslandskapet Ideal Prospekt (sic!) har intressanta rumsliga ekon från både bröderna van Eycks Gentaltare (Lammets tillbedjan) och Albrecht Altdorfers målning Alexanders seger över Dareios.
http://www.aklundh.se/
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Eyck.hubert.lamb.750pix.jpg
http://de.wikipedia.org/wiki/Bild:Albrecht_Altdorfer_001.jpg

tänder - fördelning


I samma takt som svenskarna blir alltmer tandlösa fylls städernas gapande hål igen med nya byggnader, inte minst i Malmö där hela nya stadsdelar växer fram med en uppiggande hastighet och pengar från bl.a. tyska banker. Tandlösheten blev alltmer synlig när tandvårdsfösäkringen försämrades drastiskt under sparåren på 90-talet, samtidigt som tandvårdspriserna släpptes fria. Idag ser man ofta människor med gluggar, oftare än jag kan minnas. Också i fall när personen skulle kunna ha råd. Varför god tandstatus och möjligheten att tugga sin mat skulle vara mindre viktigt och en mer privat angelägenhet än hälsovården i övrigt förstår jag inte? Höj skatten lite och erbjud billig offentligt finansierad tandvård. Det skulle vara en överflyttning till offentlig konsumtion som skulle gagna de flesta, utom möjligen privattandläkarna. Vi gick en söndagspromenad idag i Malmö. Skön frisk promenadtemperatur och lite eftermiddagssol. Vi tog oss ner mot Värnhemstorget för att se stadens nya stifttänder, eller i detta fall snarare en hel brygga, eller bro som det verkar heta, i form av ett köp- och nöjescenter i rivningshålet som länge varit stadens infart från norra Sverige. Sedan gick vi vidare, på Östra Förstadsgatan, inåt stadens centrum, mot Östertull. Östra Förstadsgatan har inte blivit gågata och har många fina hus, samt en del bottennapp. Den känns som en stadsgata på 50-talet, med gott om butiker av alla slag, bl.a. en av stadens sista hattaffärer. På senare tid har antalet matställen ökat rejält, nästan till Möllevångsnivå, kanske tätare? Den har också blivit en sushigata. Vi räknade minst tre sushiställen, efter Drottningatan. Varför? Vem bor i området? En rätt blandad skara tror jag. När man kommer ner till Slussplan och Östertull, närmare centrum, ser man ett annat hål, där den gamla busstationen var. Den har rivits och ska ersättas med en ganska hög stifttand i stadens garnityr. Förtätningen är påfallandet. Men vi får se hur det går, med tanke på den begynnande konjunkturnedgångsfrossan. Tråkigt att man inte utnyttjade de goda tider som snart verkar vara till ända för att bygga igen hålrummen i folks munnar också. Ha en glad söndag och glöm inte borsta tänderna!

onsdag 9 januari 2008

andning


Jag arbetar med andningshål. Hur ser ditt andningshål ut?

tisdag 8 januari 2008

miljörepris


Häromdagen gick vi till en väldoftande badbutik, Reunion på Stora Nygatan, och köpte nya tandborstmuggar. De är svarta, sydda av återanvända bildäck. 1990 gick jag runt en hel sommar med en fickmaskkompost. Annifrid Reuss hade en likadan. Den kom från Nordform 90, en bomässa med tydlig miljöprofil. Idén var att man kunde mata maskarna i fickan med rester, salladsblad och liknande, både ute och hemma, och få en fin kompost. Kul tyckte jag. I början på 90-talet var allt papper lite brunt, gärna grovt, fullkornspapper. Det var innan man hade lärt sig göra klorfritt vitt papper. Brungrått papper betydde att man var miljömedveten. Ungefär som idag när alla plötsligt åker tåg och tycker det är bra. Det är det också. Men varför behövde annars välinformerade personer Al Gore för att börja tänka på växthuseffekten? Varför känns vår tids miljömedvetenhet som en repris på en repris (på en repris?). Är det bara ett återkommande mode som ger konsumismen ännu en dimension, en moralisk sådan. Den totala konsumtionen minskar inte, varken här eller i fattigare länder. Är miljömedvetandet vår tids motsvarighet till 1800-talets moralpryderi? Det vi gärna skrattar åt.

måndag 7 januari 2008

20-tal


Den 20-talsklassicistiska arkitekturen börjar egentligen redan på 10-talet. Fina exempel finns t.ex. i Malmö, tegeldelen av Rörsjöstaden och vid Fersens väg, och i Stockholms Vasastaden, Röda bergen. Stockholms stadsbibliotek är ett annat exempel. Fönstrens spröjsar är ofta vackert proportionerade och fasaderna har utströdda klassiska detaljer. Stilen har varit mycket populär de senaste tio åren, inte minst inom den yngre medelklassen. Den gångna natten vaknade jag av en insikt i denna arkitekturs attraktionskraft. Det är dess vemod det handlar om, 20-talsklassicismen är graciöst (för det mesta) vemodig. Därför älskad. Den föregås av ett stort krig. Foto: K. Rad

lessing

Vad blir Lessing baklänges...just det! I det stora maskineriet. Den alternativa läsningen står Malin för, ma soeur!

söndag 6 januari 2008

baudelaire på en söndag

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

fredag 4 januari 2008

jobb

Ibland kan man ha jobb som väcker beundran, eller kanske att jobbet i alla fall har en viss status för andra. Fast det behövs ofta någon annan som uppmärksammar en på att det är så. När man är mitt i ett jobb är det mest jobb. Det kan vara roligt. Det kan vara tråkigt. Men det förblir ett jobb som ska utföras, och då gör man det, och det kan vara svårt att omedelbart inse att det kan vara något annat i någon annans ögon. Kanske man borde satsa på ett jobb man själv också kunde beundra, se från utsidan varje dag liksom. Vad är det för ett arbete? Förslag?

idag - en dikt


Sambandet mellan

Rorschach och heraldik?

Sambandet mellan

heraldik och ansikten

Sambandet mellan ansikten

tisdag 1 januari 2008

minnesprotes


Förvandlingarna – konstnärliga och medicinska – av kroppen börjar i tanken. Mycket i samtidskonsten, och samtidsmedicinen, handlar om manipulationer av kroppen, om skapandet av en ny, annan kropp och kanske om en ny människa som vi ännu inte känner, med en identitet, ett medvetande, vi knappt kan föreställa oss. Vi har ännu inte till fullo insett konsekvenserna av den gamla kroppens möjliga upphörande, och den nya, protesrika kroppens framträdande. Medvetandetidens förvandlingar är långsamma. Protessång skulle kunna vara elektroniskt röstförstärkt sång, d.v.s. troligen det mesta du lyssnar på. Hårddisken kan vara en hjärnprotes. Minnesprotes.

gott 2008!


Champagne, musslor, provensalsk lammstek, levantinsk fruktsallad. Undrar hur mångas nyårsblogg som inleds med champagne. Mångas hoppas jag. Det nya året är igång. Önska något. Gör något. Var något. Men just idag går jag inte ut. Håller mig hemma med C. Börjar skriva. Gör något. Tänker något. Bilden visar Elsa von Freytag-Loringhoven någon gång för omkring nittio år sedan. Jag har skrivit om henne tidigare. Gruppen "B is for Baroness" har gjort en sång: http://www.arab2clip.com/clip-EUtiyrBb9DA.html