pornografi

Man kan ha många åsikter om pornografi. Och det finns många olika slags pornografi. En anklagelse mot porren är att den är enformig, att den präglas av monotoni. Men då utgår kritikern från felaktiga premisser. I annan film finns ofta sex med, men som något underordnat, en av många saker som för handlingen framåt. Sexet är produktivt. I pornografi är sexet själva handlingen! Och syftet är inte spelfilmens. Det är poängen som många missar.

skalliga damer

Man ser väldigt få skalliga damer i Sverige. Inte ens på cirkus. När jag bodde i södra Frankrike var jag fascinerad av hur många tanter det fanns där som var rejält tunnhåriga. De få strån som fanns var omsorgsfullt ordnade men hårbotten lyste igenom. Varför var det så? Hade de inte fått någon mat? Hade de mycket testosteron i blodet? Jag vet fortfarande inte, men skillnaden var tydlig mot hemma.

tekannor för skopofiler

Ibland säger man att hela den västerländska kulturen präglas av skopofili, att den är fokuserad på njutning genom seende. I år fick jag en tekanna av glas i födelsedagspresent. Inte den ur Wilhelm Wagenfelds eleganta, men sköra, teservis från slutet av 1920-talet utan en mer prosaiskt funktionell och maskindiskbar modell från vårt eget sekel. Jag är mycket nöjd med min kanna. Det går att brygga gott te i den tack vare silinsatsen, och så kan man njuta av teets färg. Just det, blicken ges företräde framför de andra sinnena. Vid samma tid som Wagenfeld formgav sin teservis för Jenaer Glas lät Junichiro Tanizaki publicera sin skrift Till skuggornas lov, som kom på svenska 1998. Där kontrasterar Tanizaki det han betraktade som den traditionella japanska kulturens sensibilitet, och dess omsorg om alla sinnen, mot den, just det, skopofilt inriktade västerländska moderniteten. Mitt te just nu: Darjeeling Tumsong, First Flush, från i år. Rekommenderas.

make over och home styling

Vad är meningen med livet om det inte är att samla på sig minnen och saker? Städmanin har gått för långt. Vem ska ta hand om allt det gamla? Var ska det bli av? Eller så lever vi i en civilisation som har insett att den mår bäst utan minnena av hur fruktansvärd den är.

bush har talat - i jönköping

USA:s fyrtiotredje (vilken omsättning!) president har talat, genom ett gäng läkare och barnmorskor huvudsakligen hemmahörande i Jönköping (föga förvånande) som lyckats kanalisera det till DN:s debattsida. Budskapet lyder bl.a. att kondom kan man inte lita på, livslång monogami är både säkrast och bäst, gärna kryddad med avhållsamhet för alla ogifta, en sexuell relation syftar till närhet (andra syften är förkastliga). Artikeln är obehaglig på många sätt, inte minst genom sin till att börja med försåtliga argumentation och skrämseltaktik, som dock i slutänden ändå blir rejält genomskinlig. Intressant är att de påstår att olika kampanjer försöker lura i folk att kondom innebär "säker sex". De menar att man ska tala om "säkrare sex", men det är ju precis det som RFSL och RFSU har talat om i åratal, SÄKRARE SEX är ett väl inarbetat begrepp. Men möjligen inte i Jönköping? Läs mer: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=796170 och http://exilen.blogspot.com/2008/06/jesusfascisternas-smygpropaganda-p-dn.html

P.S. Kampanjerna för kondomanvändning är inte för många, de är för få! Om någon undrade.

avantgarde och historia

"An ignorance of history has long been a hallmark of mediocricity in the avant-garde of any medium. A dismissal of history from a position of knowledge is something else, the result of a critical and emotional engagement with historical themes." Ur Tim Richardsons bok Avant Gardeners, 2008.

avant gardeners - malmö

Tim Richardson har varit landskapsredaktör på Wallpaper och är trädgårdsredaktör för Country Life. Hans nya bok Avant Gardeners - 50 VISIONARIES OF THE CONTEMPORARY LANDSCAPE handlar om de femtio intressantaste landskapsarkitekterna i världen idag, med fokus på konceptuell och visuell styrka snarare än det vanliga tugget om ekologi, växtmaterial och funktion. Urvalet han gjort till boken är både personligt och stringent, ingen är med på gamla meriter. Richardson kräver helt enkelt lite mer än vanligt oreflekterat trädgårdsmys eller mossig modernism, och så är han, liksom många av de han presenterar, ganska rolig: "Every garden is a political act. Every plant is a political prisoner." eller "Gardeners are storytellers. They should cultivate their plots." är citat från kapitlet Maxims Towards a Conceptualist Attitude to Landscape Design. Monika Gora är en av tre nordbor som är med i boken, och hon är den enda svenska landskapsarkitekten som valts ut. De andra två är, som väntat, danska. Danmark har Nordens starkaste trädgårds- och landskapstradition. Monika Gora bor i Malmö och i boken finns bl.a. hennes Glasbubblan från Västra Hamnen. Se mer på http://www.gora.se/ . Av sidan framgår också att jag har arbetat hos Monika Gora, jag är alltså garanterat partisk när jag skriver att hon är en av våra viktigaste nyskapare när det gäller frågor om hur vi kan närma oss landskap och trädgårdar. I sommar finns hon på Gunnebo Slotts trädgårdsutställning med en mobil köksträdgård. Köp och Avant Gardeners! Den kommer att se jättebra ut var du än placerar den.

identitetsavspänning

Om man tänker på hur mycket vi diskuterar identitetsbyggandets betydelse för dagens människa kan man se en viss överspänning i identitetstänkandet. Människor går runt och tänker på sin sexuella, religiösa, etniska med mera identitet nästan hela tiden, och får hela tiden detta tänkande bejakat. Identitet tycks ligger bakom många av dagens konflikter och aggressioner. Kanske behöver vi en allmän identitetsavspänning. Kanske kan identitet vara något annat. Vad? Något mjukare. Kanske kan det finnas ett annat begrepp. Mjukare, närmare. Vågar vi, kan vi leva med det? Varför är sexuell trohet så viktig i en del samhällen (vårt eget inräknat )? Är det för att den ger en begränsning som ger förhållandet och därmed individen i förhållandet en identitet. Troheten bekräftar kanske den sköra identiteten.

dekadens

Varför dekadens? Dekadens lär betyda, enligt encyklopedin, innan allt faller, perioden just före fallet, sammanbrottet. Därför finns dekadensen alltid. För vi lever alltid just före sammanfallet. Innan vi faller av. Före ett sammanbrott. Ibland omfattar stämningen och kunskapen nästan hela kulturen. Ibland kanske den bara finns i små fraktioner av samhället. Men den finns alltid. Som en kunskap om en fallande rörelse. Ett infallande i sinnligheten, bort från ansträngningen. Som när en mogen frukt inte längre behöver hålla ihop utan får börja spricka. Dyrka den åldrande kroppen som lever och suger i sig av livet. Ger sig hän. Släpper. Släpp! Det kan vara dekadensen. Och den kunskapen finns i hjärtat av kulturen. Det är därför samhällenas olika eliter ofta sitter närmare dekadensen. Utan något att sträva efter. Bara något att släppa efter. Dekadens. En släpande rörelse. Något som rinner över. Ett överflöd. Ett liv närmare döden. En mättad kunskap om livet som inte längre fruktar döden. Som är egoistisk. Kan vara hedonistisk. Som har sett och som låter sig stifta sina egna lagar. Som är egoistisk och samlar saker. Som samlar allt det som för andra är döda föremål. Som inte förnekar all denna döda materia. Rikedomen i att ha omvandlat världen till ting.

underhållning - kultur

Underhållning handlar om att glömma. Kultur handlar om att minnas. Ibland överlappar de. De nya moderaterna menade att återinförda entréavgifter på museerna skulle göra det möjligt att sänka skatterna, så att folk själva skulle kunna välja vad de ska lägga pengarna på. Kultur och underhållning är samma sak. Är de?

tack irland

Jag är för EU, men mycket skeptisk till en EU-stat. Tack Irland för att ni dragit i handbromsen. Utveckla EU, men efter dess särart, inte för att göra det mer likt de andra stormakterna. Leve långsamhet och förhandlingar, och en union med otydligt ledarskap! Nej, jag är inte ironisk. Låt EU vara Slow Food.

ysl - warhol

Såg på en god väns inrådan den franska dokumentären om Yves Saint Laurent från 2002. Skönhet kan fungera som ett skydd. Och ibland behöver människor skydda sig. Filmen var mycket bra. Den berättade mycket. Jeanne Moreaus och YSL:s röster var fantastiskt raspiga.

Jag är glad att jag stannade upp efter läggdags. YSL tog bland annat upp frågan om mode och menade att det idag är dött, dött som begrepp kanske man ska tolka det. Det är riktigt. Mode är inte accessoarer. Vad ska vi kalla dagens kläddesignindustri och dess produkter? En industri som YSL själv var med och skapade genom sin fabrik.

Han talade också om vänskapen med Andy Warhol, och ställde den drabbande frågan: Vem idag reflekterar sin samtid som Warhol gjorde? Jag kan inte komma på någon. Ingen som jobbar med den vidden och mottagligheten, som är både passiv iakttagare, värdinna och hyperaktiv processor. Den personen kanske inte behövs idag, eller ens är möjlig.

För YSL representerade 1990-talet bara tomhet. Man skulle också kunna säga att det började med ett kort ögonblick av frihet. Sedan körde det vidare med avskalade versioner av 80-talet. Sedan kom kriget, tortyren, hungern, torkan, översvämningarna, jordskalven, och Internet.

diner nue

Häromkvällen var vi bjudna på nakenmiddag. En god vän hade tagit med sig idén från ett besök i Paris nyligen där han varit bjuden på ett antal middagar utan kläder. Det var mycket trevligt och avspänt. Naken är man i viss mån socialt avväpnad. Man behöver inte bekymra sig över vad man ska ha på sig. Den nakna kroppen är alltid fascinerande. Nackdelar: Inga.

Nyligen hölls World Naked Bike Ride, WNBR. En protest mot olje- och bilberoende såväl som ett firande av den nakna kroppens skönhet. Nakenhet på oväntade ställen är fortfarande något av det mest uppseendeväckande och därför ett effektivt sätt att upplysa om saker på, och när det inte längre är uppseendeväckande är det kanske bara skönt. WNBR började i Spanien 2001 och nu cyklas det naket årligen i städer runt hela jorden, men inte i Sverige. Man kan fundera på varför. Jag tror inte det beror på att vi skulle ha något slags mer avslappnat förhållande till nakenhet.

Den nakna kroppen är inte ofarlig, men den kan vara den den minst farliga. Den är oskyddad och kan inte dölja några vapen. Det är rätt mycket svårare att naken slå ihjäl någon utan tillhyggen än med. Det är betydligt lättare att älska. Hoppas det blir nakenvarmt i sommar. Paix et diners nues!

in divid

Individ är latin för odelbar. Det har kommit att bl.a, och oftast, betyda den enskilda människan som individ, detta i aristotelisk tradition. Men, den minsta odelbara enheten av vad? För om det finns individer måste det också finnas en divid, eller ett divid? Är dividen en grupp av människor, eller alla människor? Den levande människoköttmassan vars minsta, odelbara enhet är individen. Dagens uppgift: Tala om dividen. Och fundera på mellanformer av den och individ.

byta grejer

Några dagar efter nyheten om att Tjärö i Blekinge sålts till privata intressen för 18 miljoner kronor, blev Sveriges dyraste möbel någonsin såld på auktion. En svensk 1700-talssekretär, med exportförbud såldes på Uppsala Auktionskammare för 15,2 miljoner kronor. Inte så stor skillnad i pris. Vem har gjort bästa affären? Stor skärgårdsö med antikvariskt intressant äldre gårdsbebyggelse och hamn, i naturreservat, mot en nätt, och mycket elegant rokokosekretär. Intressant.

tjärö - allmänning såld till extrapris

Allt fast förflyktigas. Jag tänker inte fortsätta vara med i Svenska Turistföreningen nästa år. STF har sålt en av Blekinges vackraste öar, Tjärö, för 18 miljoner, ett reapris (dessutom). Man har länge drivit stället - ett vandrarhem i en gammal skärgårdsgård mitt i ett naturreservat - med 1 miljon i förlust per år, och vill nu slippa förlusten. Då säljer man, till det privata kapitalet, istället för att se vad man själv kan göra.

Den nye ägaren, Anders Althin, har förvisso lovat att genom ett femårigt(!) avtal behålla vandrarhemskaraktären. Men vad händer när avtalet går ut? Vad händer om Althin tvingas sälja i framtiden? Eller om han gör det ändå, med förtjänst. Förvisso är det inte obegränsat vad man kan göra i exploateringsväg eftersom ön och byggnaderna är skyddade på olika sätt, men, inom de ramarna skulle man kunna göra det betydligt mycket dyrare för dem som kommer dit, bygga osynliga murar. Althin vill satsa på en större brygga som kan ta emot större båtar, och en bättre restaurang, och gärna ta bort både gemensamma dass och våningssängar, in med mer marknadsföring. Lite mindre medel-medel och lite mer övre medelklass. Inget hindrar heller nu att stället längre in i framtiden blir en privat sommarbostad.

Tjärö som det står idag är ett välskött ställe med lite lagom folkrörelsekänsla, och 30 000 besökare om året, en allmänning. Vad är det för fel på STF som inte ens kan få stället att gå jämnt upp? Eller är den trista sanningen att folk inte är så intresserade av den folkliga sommaren längre? Eller av institutioner som STF? Jag inser att tiderna förändras, men varför kan inte STF försöka hitta egna nya vägar, egna lösningar, istället för att bara följa kapitalströmmen. Det urholkar på sikt organisationens särart och identitet.

Jag brukar ha utsikt mot Tjärö på somrarna och är inte rädd för att utsikten ska förvanskas i någon högre grad, området är som sagt skyddat, men STF har sålt ut en del av både förtroende- och reellt kapital. Intressant nog är alla blekingebor som reagerat på nätet bara glada och tacksamma för att en filantropisk affärsman fått köpa på rea, och snällt gått med på att låta vandrarhemsfolket bli kvar i fem år. Fem år! Billigt för Althin. Med varmare klimat och lite smakfull uppgradering blir Tjärö en god affär på lång sikt. Man förstår i och för sig varför STF inte lyckats få Tjärö att gå ihop när de dessutom är så usla på fastighetsaffärer. Jag gillar inte att låta sur, men ibland blir jag sur.

karantänord

Ord och begrepp behöver sättas i karantän när de börjar bli för slitna. Det vill säga, vi bör inte använda dem på en tid. Hur lång tid? Kanske upp till fem år, kanske längre. Innebär det att vi ska sluta tala om det som begreppet eller ordet beskriver. Absolut inte (fast i vissa fall ja, en del saker blir för slitna).

Exempel. Begreppet "det offentliga rummet". Klart ihjälkramat av 2000-talet. Dyker idag helt slentrianmässigt upp i alla möjliga sammanhang. Men vi behöver nog fortsätta att diskutera det som beskrivs. Karantänen får oss att tänka igenom begreppet. Leta eller uppfinna.

Jag föreslår ett ord som finns, men som sällan används idag (troligen för att det är så lantligt): "allmänning". För den urbaniserade människan är staden eller kommunen den samfällighet vars medlemmar och gäster, får använda det offentliga rummet, allmänningen. "Allmänning" är när, när man börjar gräva, ett ganska vagt begrepp, med rik genealogi, men det är "det offentliga rummet" också. En engelsk översättning skulle kunna vara "commons".

Använd allmänningen! Gör tanken levande.