Varför dekadens? Dekadens lär betyda, enligt encyklopedin, innan allt faller, perioden just före fallet, sammanbrottet. Därför finns dekadensen alltid. För vi lever alltid just före sammanfallet. Innan vi faller av. Före ett sammanbrott. Ibland omfattar stämningen och kunskapen nästan hela kulturen. Ibland kanske den bara finns i små fraktioner av samhället. Men den finns alltid. Som en kunskap om en fallande rörelse. Ett infallande i sinnligheten, bort från ansträngningen. Som när en mogen frukt inte längre behöver hålla ihop utan får börja spricka. Dyrka den åldrande kroppen som lever och suger i sig av livet. Ger sig hän. Släpper. Släpp! Det kan vara dekadensen. Och den kunskapen finns i hjärtat av kulturen. Det är därför samhällenas olika eliter ofta sitter närmare dekadensen. Utan något att sträva efter. Bara något att släppa efter. Dekadens. En släpande rörelse. Något som rinner över. Ett överflöd. Ett liv närmare döden. En mättad kunskap om livet som inte längre fruktar döden. Som är egoistisk. Kan vara hedonistisk. Som har sett och som låter sig stifta sina egna lagar. Som är egoistisk och samlar saker. Som samlar allt det som för andra är döda föremål. Som inte förnekar all denna döda materia. Rikedomen i att ha omvandlat världen till ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar