lyssna!

Under en period, helt nyligen, låg jag och tittade på tv när jag kommit hem från kontoret på eftermiddagen. I ett par timmar. Det fick mig att minnas ett program för ett par år sedan där en fransk kille försökte få bevisat att tv-bilden på något sätt håller oss fast i en vakensömn. Han hade rätt. Jag har bara legat där och sett det ena programmet efter det andra, bedövad. Och det kanske var det som var så skönt. Det enda jag såg med riktigt intresse var Lyxfällan och Du är vad du äter. Härligt! Men det var inte det jag skulle skriva om. Det jag blev mest trött på, förutom den totala anglo-amerikanska dominansen (när kommer vi att få se mer tv från resten av världen, eller ens från resten av Europa? svenskar lär ju vara bra på att klara textade program så språket är ju inget problem) var den stora frånvaron av homofili och homofila perspektiv. Eller HBTQ. En film här och där, någon diskussionskväll eller Will & Grace räcker inte. Inte i förhållande till den flod av heterosex av alla slag som finns i tv hela tiden. Jag vill kunna se homosexualitet i rutan varje dag. Praktiserad, som kärlek, diskuterad, upplevd, dramatiserad och analyserad, och inte känna mig som om jag fortfarande satt inne i en 80-talsgarderob och betraktade världen. Radio har inte heller mycket plats för homofili, men en programserie som bryter mönstret och gör det med både känslighet, perspektiv och djup är Det osynligas piano. Hör till exempel sjätte och sista programmet, om bl. a. Schubert! Finns i SR:s 30-dagarsarkiv: http://www.sr.se/cgi-bin/P2/kanalarkiv.asp?ProgramId=2960&NrOfDaysInArchive=30 Mer sånt! Och så kan ni höra mig i OBS! imorgon fredag, på P1. Men jag talar inte om homofili, utan om torg.