Hur var det med vädret nu? Nej, inte mycket att säga. Lite väl kyligt. Tänk att vi satt ute på terrassen till i oktober förra året. Men träden får vackra löv. Läser i senaste QX. En intervju med Micael Bindefeld. Det har alltid förundrat mig att en person med så uppenbart dålig smak har kunnat få en så framträdande roll i Sveriges festliv. Jag tror inte jag har sett ett enda foto av honom där han är välklädd. Men det kanske är just det. Och jag kanske inte har så god smak själv. Nåväl, han gör säkert mycket gott. Och inget i intervjun fastnar direkt i mina tankar. Utom en mening, som också blivit ett uppförstorat citat: "Jag har det här som yrke, och där yrkesrollen tar slut har jag precis som alla andra ett privatliv och inget behov av att redogöra för det i media." Frågan han har fått är "du har ett stort behov av integritet?" och han svarar "Ja, det känns naturligt för mig. Jag vet precis var gränsen går mellan offentlighet och privatliv.... Jag vill inte dra in nära vänner och familj i mitt arbete." Inget mycket att säga om det, (fast det får mig att undra om personerna på bilderna i reportaget, från hans stora festbok (?), bl.a. Christer Lindarw, då inte är hans vänner). Men jag undrar ändå varför det är så att just bögar (och lesbiska), gärna i en viss åldersgrupp, alltid känner att de måste värna om sitt privatliv så himla mycket? Varför de måste känna gränsen "nästan fysiskt i magen."? Det finns en del heteros som också värnar sitt privatliv, men jag tror inte de är lika många. Dessutom undrar jag vad "privatliv" betecknar idag. Man kan också göra en massa saker som verkar privata i offentligheten. Dela med sig på sina egna villkor. Som i en blogg till exempel. Det privata finns bara inne i huvudet.
P.S. I somras när jag kom till min lillebrors 30-årskalas med nyrakat huvud och goatee, ropade brorsan "Tjena Bindefeld!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar