tisdag 29 januari 2008
unionens tillstånd
Tittade lite på Bushs förhoppningsvis sista "stora" tal till sin nation och fick krypningar i hela kroppen. Inte minst för att det väckte bilder från partikongresser i Sovjet och DDR till liv, inte bara på grund av alla de uniformerade militärerna i auditoriet, utan fr.a. på grund av det ideliga närmast unisona, ofta stående, applåderandet vid varenda patriotisk vändning i Bushs svada. Demokrati som show och propaganda med en bloddrypande undertext. Frihet och demokrati blir till ett obehagligt mantra när mänskliga rättigheter och internationell rätt trampas ner av dem som ska upprätthålla dem. Skulle Bush klara en rättegång för krigsförbrytelser?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
käre... svaret på din sista fråga är naturligtvis Nej, om han varit president i tex Kroatien, Zimbabwe eller något annat land som lever på stormakternas politiska nåder... Den mest intressanta frågan är emellertid: kommer någonting att förändras oavsett vem som blir nästa president i USA? Eller är det en stormakts, det nutida Romarrikets definitiva förfall vi ser, ett förfall som lever sitt eget liv oavsett vilka goda intentioner kommande presidenter kan ha.
...ja, jag instämmer helt i din undran. kan en ny president, oavsett vilken, rå på denna elaka förfallsprocess, eller är stormaktens konvulsioner (i hög grad styrda av oljetörst) för starka? och hur bra var egentligen bill clinton, hur mycket respekt hade han mot slutet för ett skört internationellt rättsbygge? håller på att läsa vladislav savics det tysta kriget, om oljan. savic måste vara en av få riktigt kunniga journalister. din tillgivne
Skicka en kommentar