Så mycket att göra plötsligt, kursplanering, föreläsningar med mera. Inte så mycket tid för monsbloggen. Kom dock att tänka på en sak häromdagen. Råkade se ett frukostprogram med Malou von Sivers (fråga inte hur jag hade tid, vi säger att jag tittade med ett öga) och så dök Sköna Hems redaktörer (tror jag det var) upp i rutan för en trendrapport...och vad fick jag veta: Att nu gäller mönster, uppstoppade djur, tapeter, ja lite klunkehjem i kombination med sekelskiftet 1900. Gärna barock, men det har väl ingen missat nu?
Och så sätter jag mig och bläddrar i Stephen Calloways bok "Baroque Baroque, The culture of excess" från 1994, som fick ett slags barn i den fantastiska amerikanska och mycket internationella interiörtidskriften "nest". Den började komma ut 1998 (jo, jag är lycklig ägare till sex nummer från 98-00, glansperioden tycker jag) och var raka motsatsen till den då dyrkade minimalistiska "Wallpaper". Massiv dekoration och, ibland modernistiskt, förfall har aldrig känts mer befriande än när jag höll min första "nest" i handen, och varje nummer hade sin egen form, ofta med medverkande konstnärer. Carlo Mollino (som det rapporterades om i designprogrammet "Velvet" med tema dekadens nyligen) är självklart med i ett nummer, ett inredningsreportage från ett amerikanskt kvinnofängelse är underbart, kvinnornas egna dekorationer av de minimalistiska cellerna är en dubbelbottnad kritik av hela den minimalistiska inredningstrenden, konstnären Rosemarie Trockel (lika het som "Wallpaper" på 90-talet, men mer intressant, ställde bl.a. ut på Rooseum) gjorde ett mycket taktilt sammetsomslag till nr 2, ett reportage från förfallande privathem på Kuba öppnade ögonen för vad som finns där av bl.a. kristallkronor (en detalj som nyligen har plockats upp av David Svensson i en utställning på Dunkers i Helsingborg)...o.s.v.
Tio år senare är detta hett i svensk morgon-tv, och Sköna Hem. Jag tror vi kan konstatera två saker. Dels att, som Calloway menade, det barocka är ett slags subversiv, luxuös underström genom hela 1900-talet, genom moderniteten. Bara ibland kommer den upp till ytan och blir mer allmän. Dels att det kan ta mellan tio och femton år för en strömning att nå golvet, i detta fall morgon-tv. En tidskrift som "nest", med sin närmast handgjorda karaktär och excentricism, har inga större chanser att överleva i en sträng marknadsekonomi, och särskilt inte i dåliga tider. Den lades ner 2004, efter 26 nummer. Men jag sörjer inte, allt behöver inte bli institutioner. Så kommer något annat istället. Vad är det nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar