unionens tillstånd

Tittade lite på Bushs förhoppningsvis sista "stora" tal till sin nation och fick krypningar i hela kroppen. Inte minst för att det väckte bilder från partikongresser i Sovjet och DDR till liv, inte bara på grund av alla de uniformerade militärerna i auditoriet, utan fr.a. på grund av det ideliga närmast unisona, ofta stående, applåderandet vid varenda patriotisk vändning i Bushs svada. Demokrati som show och propaganda med en bloddrypande undertext. Frihet och demokrati blir till ett obehagligt mantra när mänskliga rättigheter och internationell rätt trampas ner av dem som ska upprätthålla dem. Skulle Bush klara en rättegång för krigsförbrytelser?