Eftersom jag nu har tidning en tid - ja, till och med flera - har jag börjat fundera kring ledarsidor. Har de alltid varit så moraliserande som de är nu? Brukade de inte bara handla om politik förr? Visst kan det vara svårt att skilja politik och moral åt, inte minst i en tid när de hela tiden blandas samman, och när många politiker gärna vill se moralens upprätthållande som sin primära uppgift. Men om vi försöker göra en liten skillnad. Bara en skiss, försöksvis. Då kan politik handla om sådana tråkiga saker som fördelning av resurser, statens organisation, effektivitet, kontakter med andra länder, och lite till, sånt man gör genom att stifta lagar. Moral och etik handlar då istället om hur vi tycker att vi själva och andra, gärna andra, ska leva och handla, inte minst på det privata planet. Något som det förvisso också gärna lagstiftas om, ibland mer ibland mindre. Så var det ledarsidorna, och då räknar jag in sånt som chefredaktörens egen krönika. Exempel 1: SDS, 6/9, sid. A4, slutet på Fördel Malmö, "Malmö reste sig ur svårigheterna. Hela tiden blir det bättre men bra, liknöjt får det aldrig bli. En nyttig påminnelse för dem som eventuellt tänker skryta med utmärkelser." Här handlar bannorna inte om sexvanor, utan om att man inte ska skryta. En liten moralitet som knorr. Exempel 2: Sydsvenskans chefredaktör och ansvarige utgivare som den 13/9, på sidan A2 ägnar hela sin spalt åt ansvar och etik i en ny digital offentlighet. En musikkritiker har hänvisat till en piratversion av skiva med Metallica, "Vi journalister måste vara medvetna om att vi befinner oss i en juridisk och moralisk gråzon här." Inga stora saker, men kanske tänkvärda. Ser media, journalisterna och tidningsägarna, det som en viktig uppgift att moralisera? Fundera på det. Liksom på det att insändarsidorna ofta är ledarsidans skrattspegel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar