Jag har på sista tiden återknutit en tidigare påbörjad bekantskap - med Rome (Varför fick den inte heta Rom på svenska?). Rome alltså, Tv-serien som började så bra på någon kanal här hemma, var det i våras? Och som jag då verkligen såg fram emot efter att läst om den i någon utländsk tidning. Den upphörde sedan, försvann liksom från rutan. Men nu har jag äntligen DVD-box nr 1, och ska snart skaffa nr 2. Det finns mycket att fundera över i serien. Bl.a. skalan. Den är så intim. Rummen - ute och inne - framstår inte monumentala som i nästan alla andra skildringar av antiken. I andra skildringar visar sig det monumentala både som en önskedröm, och som en slöja som lagts till av senare tiders antiktolkningar. Det är som många barndomsminnen av platser, där allt är större, vackrare, mer väldoftande. Mer så i minnet än när man sedan återser dem. I Rome har man lyckats väl med att amputera detta barndomsminne, kanske fört oss närmare antiken, eller börjat på en ny bild av den. Men det hade varit roligt om de talade latin också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar