capri - ledan

Det mest exklusiva med Capri är ledan. Den kommer inte första dagen. Då är man alldeles för upptagen av de nya vackra utsikterna som hela tiden faller över en. Av grottorna och det blå vattnet. Av att åka runt i Capris speciella taxibilar som är långa och öppna med soltak som baldakiner. Av de vackra husen. Det kan dröja upp till en vecka innan den infinner sig. Då drabbar den utan förvarning. Framtvingad av caprilivets passivitet. Eftersom livet här, åtminstone för de inflyttade, är uppbyggt kring skopofili, svindel och självvald fångenskap. Skopofili är begäret att se, att tillfredsställa sig genom seendet och objektifierandet. Skopofilin innnebär också ett distanserande. Seendet kräver avstånd. Kommer man för nära så blir allt bara suddigt. På Capri finns alla avstånd, alla distanser. Man kan se oändligt ut över en blå horisont på öns utsida. Inåt land ser man många mil över Neapelbukten, med alla sina riktmärken. Främst och störst av dem är Vesuvius, en vulkan. Neapel ser lugnt ut, lukten från soporna når inte Capri. På närmare håll finns öns egna klippor och grottor. Capri är en enda stor klippa i havet. Här hart många varit uttråkade.