caravaggio - amor

Ingen kan undgå att se det. Pojken halvsitter skrevande med ena benet vikt bakåt. Hans underliv skjuter fram mot betraktaren så att skåran mellan skinkorna skymtar fram nedanför hans gossekön. Han har början till en ung mans muskler. Magen är ännu ett barns. Köttet är ljust, men ansiktet har fått färg av solen. Hans okynniga blick möter våra under mörka lockar. Bakgrunden är mörk. Kontrasterna och diagonalerna i kompositionen är drastiska.

Han sitter på ett lakan. Vid hans fötter ligger musikinstrument, en rustning, en lagerkrans, noter och andra symboler för bildning och vetenskap trampade. Hans vingar är mörka, rufsiga rovfågelsvingar. En fjäderpenna smeker lårets insida. I ena handen håller han två pilar. Den andra handen gräver nedåt bakom ryggen, som om han kliade sig i ändan.

Detta är ingen liten oskuldsfull kärleksgud med snövita vingar. Detta är Den segerrike Amor. Den världsliga kärlekens gud målad av Michelangelo Merisi da Caravaggio, troligen 1602, med utsökt sinnlighet, och skrämmande. Bakom hans rygg lurar undergången på den som låter honom segra. Hela kompositionen ekar av samtidens vanitasstilleben. Uppställningar som skulle påminna om jordelivets fåfänglighet. Amor håller två pilar. En av guld, som tänder kärleken, en av bly, som skrämmer kärleken och ställer till kaos.