återknuten bekantskap

Jag har på sista tiden återknutit en tidigare påbörjad bekantskap - med Rome (Varför fick den inte heta Rom på svenska?). Rome alltså, Tv-serien som började så bra på någon kanal här hemma, var det i våras? Och som jag då verkligen såg fram emot efter att läst om den i någon utländsk tidning. Den upphörde sedan, försvann liksom från rutan. Men nu har jag äntligen DVD-box nr 1, och ska snart skaffa nr 2. Det finns mycket att fundera över i serien. Bl.a. skalan. Den är så intim. Rummen - ute och inne - framstår inte monumentala som i nästan alla andra skildringar av antiken. I andra skildringar visar sig det monumentala både som en önskedröm, och som en slöja som lagts till av senare tiders antiktolkningar. Det är som många barndomsminnen av platser, där allt är större, vackrare, mer väldoftande. Mer så i minnet än när man sedan återser dem. I Rome har man lyckats väl med att amputera detta barndomsminne, kanske fört oss närmare antiken, eller börjat på en ny bild av den. Men det hade varit roligt om de talade latin också.

lista med jesper

På bilden: Gud, av Elsa von Freytag-Loringhoven och (ev.) Morton Livingston Schamberg, ca 1917

Talade just med min vän Jesper Meijling på telefon. Med mer rosévin kom vi fram till en ute-och-innelista.

Ute:

1. Reklam

2. Begreppet mode (Ebba von Sydows i och för sig inte obegåvade, men trivialiserande, idéer om mode blev dödsstöten i Sverige för ett fenomen som legat i dödsrosslingar sedan den stora konst-modeutställningen i Florens 1996)

3. Resa: Gör det gärna, men tala inte om det!

Riktiga sjunkbomber (på väg ner och på väg att brisera, med många offer som följd):

- Begreppet "marknaden", en hotting som mirakulöst lyckats hålla sig igång genom ett kvarts sekel, nu svalnande på väg mot iskallt

- Heminredning, 2000-talets axelvaddar (f. ö. på väg upp, om inte redan uppe?)

- Arbetslinjen, arbeta, jobba, jobba, arbeta

Inne:

1. Kollektivet

2. Äkta och extrem salongsradikalism (t.ex. anarkokonservatism)

3. Andra kejsardömet, med alla tillbehör, ur alla vinklar, gärna i Siciliansk tappning

tillbaka - talhandling

Japp, nu har jag varit tyst ett tag. För jag har badat i åtta dagar, badat i Atlanten, och fått sol, och vandrat i öknen på Gran Canaria, och låtit kylan försvinna. Ingen arkitektur att tala om. Bara öknen, havet och bergen ovanför. Hedonistiskt. Men en tanke följde med mig dit och tillbaka. Om talhandlingen. Begreppet speech act. Lingvistiska och språkfilosofiska teorier om speech acts har förts fram av t.ex. Searle och av Austin. Mycket förenklat - inte bara handlingar i rummet är handlingar, tal kan också vara en handling. När vigselförrättaren förklarar ett par för man och hustru, man och man, eller kvinna och kvinna, så är det en handling. Men är det en handling om den inte bekräftas av en fysisk rörelse? Förr ledde man det nya paret i säng efter vigselakten för att deras äktenskap skulle bekräftas, och fullbordas, eller konsumeras, köttsligt. Idag får det räcka med en kyss. Alla talhandlingar tycks kräva en rumslig och fysisk bekräftelse av något slag, kanske inte för att finnas, men för att bli relevanta. En domare kan säga att någon döms till så och så många års fängelse, men om påföljden inte verkställs genom frihetsberövande är domen utan betydelse, kanske. En person kan säga att han är kung, men om det inte bekräftas av en undersåtes bugning framstår orden som tomma. Alla handlingsplaner som skrivs är tomma så länge de blir liggande i en låda. Talhandlingen är central som begrepp, inte minst i moderniteten, men är det inte snarare i mötet mellan ordet och den fysiska konsekvensen, i relationen mellan ord och kött som den blir intressant? Det är till det mötet jag vänder mig. Till tal-handling. Först när mitt tal får dig, eller mig, att göra något, eller inte, eller får dig att svara, först då blir det fuktigt och kommer in i världen. Som handlingar.