parfym

Världen luktar illa. Använd parfym.

siciliansk barock XII

En genombruten skärm till, i Catania, som del av en arkitektonisk helhet med olika material, sten, glas, järn, trä. Åter handlar det mycket om att se, synas, och inte synas. Lägg märke till den konkava formen, och portens överstycke där den vanliga tempelgaveln upplösts i två voluter med ett gäng glada putti mellan och över.

no no no no limit

Missa inte utställningen som har vernissage ikväll på Signal i Malmö, med bl.a. Christian Andersson, Ann Böttcher, Bo Cavefors, Ingegerd Johansson, Katarina Kvarnsjö, Kari Mjåtveit, Gunnar Sandin, Fredrik Norén, David Svensson, Fredrik Weerasinghe, Anna Wessman. Se vad som händer i Malmö. I ett rum. Öppnar 24 september, kl. 18-21.

siciliansk barock XI

En del av klosterordnarna innebar, och innebär, att den som avlagt löftena sedan inte lämnar huset. Man lämnar världen utanför. För att man ändå skulle kunna följa med något i livet på gator och torg skapades, ofta rikt dekorerade, galler som man kunde gömma sig bakom och se staden och människorna genom. De blev under barocken till ett viktigt dekorativt element i arkitekturen. Som här i Catania.

siciliansk barock X

Trappan i Noto igen, uppifrån. Som ett hav. Eller ett ras på börsen.

kroppen och staten

Att som Richard Sennett, i Flesh and Stone (1994), hävda att kroppen under antiken var intimt kopplad till politiken är intressant. Det kan föras vidare till en fråga om hur det ser ut i dag. Man diskuterar idag gärna statens eller demokratins kris. Partierna förlorar mark. Traditionella media förlorar. Den traditionella demokratiska kroppen, samhällskroppen, upplöses den? Och går detta hand i hand med den moderna kroppens upplösning genom kirurgi, extension, proteser, minnesproteser (din dator), genmanipulation, transplantationer? Kroppens upplösning. Korruption. Medborgarens försvinnande. Identitetens splittring. Och kroppens splittring. Samhällskroppen och människokroppen, hur ser de ut idag? Hur kommer de att se ut?

uppgift: moral

Eftersom jag nu har tidning en tid - ja, till och med flera - har jag börjat fundera kring ledarsidor. Har de alltid varit så moraliserande som de är nu? Brukade de inte bara handla om politik förr? Visst kan det vara svårt att skilja politik och moral åt, inte minst i en tid när de hela tiden blandas samman, och när många politiker gärna vill se moralens upprätthållande som sin primära uppgift. Men om vi försöker göra en liten skillnad. Bara en skiss, försöksvis. Då kan politik handla om sådana tråkiga saker som fördelning av resurser, statens organisation, effektivitet, kontakter med andra länder, och lite till, sånt man gör genom att stifta lagar. Moral och etik handlar då istället om hur vi tycker att vi själva och andra, gärna andra, ska leva och handla, inte minst på det privata planet. Något som det förvisso också gärna lagstiftas om, ibland mer ibland mindre. Så var det ledarsidorna, och då räknar jag in sånt som chefredaktörens egen krönika. Exempel 1: SDS, 6/9, sid. A4, slutet på Fördel Malmö, "Malmö reste sig ur svårigheterna. Hela tiden blir det bättre men bra, liknöjt får det aldrig bli. En nyttig påminnelse för dem som eventuellt tänker skryta med utmärkelser." Här handlar bannorna inte om sexvanor, utan om att man inte ska skryta. En liten moralitet som knorr. Exempel 2: Sydsvenskans chefredaktör och ansvarige utgivare som den 13/9, på sidan A2 ägnar hela sin spalt åt ansvar och etik i en ny digital offentlighet. En musikkritiker har hänvisat till en piratversion av skiva med Metallica, "Vi journalister måste vara medvetna om att vi befinner oss i en juridisk och moralisk gråzon här." Inga stora saker, men kanske tänkvärda. Ser media, journalisterna och tidningsägarna, det som en viktig uppgift att moralisera? Fundera på det. Liksom på det att insändarsidorna ofta är ledarsidans skrattspegel.