Katarina Forsström, bibliotekarie och ordförande i Svensk Biblioteksförenings regionförening för Skåne, skriver i ett försvar för den omfattande gallringen och nedmalningen av böcker att utan den: "Skulle Malmö Stadsbibliotek [...] förvandlats till ett dammigt bokmuseum som besökarna förmodligen haft lika liten anledning att besöka som vissa avskräckande exempel jag såg på semestern i Sydeuropa förra sommaren. Nästan folktomma, trånga bokmuseum [sic!] - till vilken nytta kan man fråga sig..." Ja tänk! Ett museum! Hemskt! Och som i det eländiga, efterblivna Sydeuropa! Som trots en hos oss ofta föreställd fattigdom tycks ha råd att ha plats både för det nyttiga och det vi dömer ut som onyttigt.
I debatten trycker Forsström med flera på att man måste gallra och alltid har gjort så. Visst är det så, men just nu handlar det för Malmö Stadsbibliotek inte om att gallra för att ge plats åt nya böcker utan för att ge plats åt annat än böcker. Man gallrar för att även biblioteket ska kunna glida in i ett sövande och modernt konsumtionsrum, där vi inte riktigt är säkra på om vi är i ett köpcentrum, på en konsthall, eller i ett bibliotek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar