Titeln på en av de Sades böcker, Filosofin i sängkammaren, pekar på 1700-talslibertinens föredragna rum: interiören. Raymond Trousson har i en essä påpekat att libertinens värld är en sluten värld, en salong, eller städernas olika rum. Libertinen lever i mineralernas rike. Om naturen förekommer är den bara en bakgrund, egentligen en förlängning av salongen. Det är här libertinen handlar, tänker och skildrar, i salongen. I den sado-masochistiska romanen Historien om O skriven av Pauline Réage – pseudonym för Anne Desclos – på 1950-talet förvaltas det libertinska arvets rumsbeskrivningar omsorgsfullt. Kanske kan också den skoningslöst uppriktiga Catherine Millets Catherine M:s sexuella liv från vårt eget sekel ses i libertinagets ljus, i oviljan att skilja texten från den egna kroppen?
1 kommentar:
Hej Måns ! kan inte få tag på någon mail adress till dig. så du kan väl kontakta mig på olinefrankenius@gmail.com
mvh oline
Skicka en kommentar