Glamour är löftet om framåtskridande utan ansträngning. Sällan har det löftet gestaltats så skickligt som i art deco. I ett förkastande av funktionalismen till fördel för psykologiska förhoppningar och behov, en utsträckning av art noveau. Glamour kräver stilisering och värdighet. Glamour skulle kunna beskriva vad kulturantropologen Grant McCracken kallar förskjuten betydelse. Varje kultur upprätthåller ideal som aldrig kan förverkligas i vardagen, för att skapa hopp och identitet. Dessa ideal kan upprätthålla oförenliga principer, förneka relationer mellan orsak och verkan, eller kräva mer känslomässigt motsägelsefullt beteende än människor normalt kan vidmakthålla. Men utan dessa förskjutningars förmåga att skapa livsviktig mening skulle våra samhällen falla ner i förtvivlan. Helt konsekventa och rationella samhällssystem är helt enkelt omöjliga. Utan glamour går vi under. Och utan Grace Jones.
