hysterisk provinsialism

Att man i USA länge varken klarat av textade utländska filmer, eller dubbade, är ingen nyhet. Genomsnittsamerikanen, som Hollywood vänder sig till i första hand, anses nog inte kunna ta till sig andra kulturers film annat än genom ett rätt kraftigt filter. Det vill säga man gör om den utländska filmen i en amerikansk version. Till de mer groteska exemplen hör Wim Wenders "Himmel över Berlin" som blev den smetiga "Änglarnas stad". Man har också gjort egna versioner på tv-serier som redan är engelskspråkiga, d.v.s. brittiskengelskspråkiga, som "Queer as Folk". T.o.m. Storbritannien ligger för långt borta för att kunna säljas i det "mångkulturella" USA. Nu kommer tydligen brittiska "Absolutely Fabulous" i Los Angeles-tappning också. Eller har jag fel när jag talar om provinsialism, handlar det kanske bara om idétorka, eller snarare ekonomi? Att det är billigare att köpa en bra idé från utlandet än att komma på den själv? Fenomenet har sina komiska kvalitéer.

svart tisdag

Ny dag. I ett land där 1% av befolkningen sitter i fängelse. Ett land som tillämpar dödsstraff. Och tortyr. Ett land vars utlandsskuld är mellan 60 och 70% av dess BNP. Ett land som sedan 1950 konstant har fört krig utanför sina egna gränser och orsakat mängder med civilas död. Det enda landet som hittills har använt kärnvapen i krig. Landet med den största kärnvapenarsenalen. Ett land där en man själv har makten över dessa kärnvapen. Ett land som hållit folk fängslade i åratal utan rättegång. Ett land som är skyldigt FN närmare 900 miljoner dollar. Ett land som bara har 16,5% kvinnor i sin högsta lagstiftande församling. Förhoppningsvis blir en del saker bättre nu, denna svarta dag. En del kommer att ändras. En del kommer att bestå. Jag markerar dagen med att spela den svartaste, Grace Jones, Corporate Cannibal. http://se.youtube.com/watch?v=FgMn2OJmx3w&feature=related